torsdag 3 november 2011

Mats kamp är min kamp

Igenkänningsfaktorn är enorm i Mats Jonssons Mats kamp. Serieromanen kunde varit skriven av mig, för guds skull. Boken beskriver brytningen från ungdom till föräldraskap, den nya identiteten, sömnbristen och jonglerandet mellan livets olika krav (som jag för övrigt VÄGRAR kalla vardagspussel för det är ett vedervärdigt begrepp).

Mats bor i början av romanen på samma del av Södermalm som jag, hänger på Kulturhusets Rum för barn med sin dotter och hans fru är överarbetande lärare (kunde varit jag). Familjen flyttar från Södermalm till Midsommarkransen vilket är den klassiska småbarnsflytten i Stockholms innerstad. (Kan på rak arm säga fem bekanta som gjort den resan). När Mats Jonsson beskriver sin vardag med dottern och tankarna kring föräldraskap är det så att säga huvudet på spiken.

Saker som slår mig:
  1. Jag är otroligt ickeunik.
  2. Jag ska inte låta Lotten gå i ett föräldrakooperativ.
  3. Jag och Mats tycker olika om det här med sex timmars arbetsdag. (Kineserna, Mats! De kommer sluka oss hela.)
  4. Det måste vara oerhört jobbigt att leva på att skriva självbiografiska serieromaner. Naket. Jag får en klump i magen när jag tänker på det.
  5. Mats Jonsson är precis en sådan vanlig fin svensk man som Liv Strömquist verkar ha glömt att det finns i Prins Charles känsla.
Jag lägger till Mats kamp till listan över mina generationsromaner. MEN, hade jag tyckt att den var lika bra om den inte utspelade sig här och jag känt igen miljöerna? Hm, jag vet faktiskt inte.

4 kommentarer:

Bokälskarinnan sa...

Hejsan!
Jag har lagt upp en dagens fråga som jag hoppas på att du vill vara med och svara på:)
Alltid roligt att få kommentarer då ingen kommentar är likadan som den andra typ.

Kram
Bokälskarinnan

Lyrans Noblesser sa...

Mats kamp står i min bokhylla och väntar. Tack och lov att fler vägrar använda knäppa ord som vardagspussel.

Malin sa...

Hej Josefin.
Efter att den en dag låg så fint på mitt skrivbord, med en liten lapp på, avsändaren var du, har jag nu läst den, Min kamp. Jag var skeptisk, mycket skeptisk. Serietidning för vuxna, vad ska det vara bra för? Jag läste först vid gemet du satt dit och jag skrattade högt och länge. Läste högt för min man - han blev lika road. Efter att ha läst vid gemet, gav jag hela boken en chans. Oj, vad intimt, oj, det var lite läskigt. Det kändes som om jag tjuvkikade in i någons sovrum. Jag tror att det är 'kombon' av det han skriver om och bilderna, bilderna gör det mer intimt på något vis. Efter ett tag vande jag mig och jag började gilla det, efter en sådär 30 sidor var jag fast. Tack för lånet.

Josefin sa...

Vassego! Vad härligt att du gillade den! Det är fint att gå utanför komfortzonen emellanåt (men det där med telefoni väntar jag lite med, tack). Fascineras något kopiöst av det här med självutlämnandet i vår tid och är övertygad om att framtiden människor kommer att minnas oss som just sådana - självutlämnare. Det där med bilder i berättandet är också något jag gillar mer och mer och älskar att läsa ett och annat seriealbum mellan varven, de tillför något extra.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...