onsdag 27 juni 2012

Liten parlör för älskande

David Levithans Liten parlör för älskande är en fin, fin liten bok. Fina att titta på, hålla i och fin att läsa. Uppbyggd som en ordbok  följer jag i korta små stycken en kärlekshistoria mellan två, en han och en hon. Knivskarpa vardagsiakttagelser bygger berättelsen och för händelsen framåt. Det är fragmentariskt, poetiskt och fullt av friktion. Älskar't!

Autonomi, s
'Jag vill att mina böcker ska få sina egna hyllor', sa du, och det var så jag begrep att det skulle funka att bo tillsammans.

Stål

Silvia Avallones debutroman Stål har väckt stor uppmärksamhet, både i hemlandet och här. En fenomenal bok.

Berättelsen om de unga tonåringarna Anna och Francesca bär på ett ödesmättat vemod. Det smutsiga, brännheta stålverket Lucchini och människorna i Piombino står i tvär kontrast till turisternas Elba på andra sidan vattnet, vardera symboler för två olika Italien.

tisdag 26 juni 2012

Lat och ledig

Det är tyst. Tv:n är trasig, barnet sover, maken är i Stockholm. Jag och terriern har krupit upp i sängen och jag läser fantastiska Stål i vilken solen alltid skiner och världen är brännhet. Här har det regnat rekordmycket, men vad gör det. Jag är lat och ledig, gott så.

söndag 24 juni 2012

En småtradig sommarpresent

Jag kommer med största sannolikhet inte läsa sommarpresenten från mitt fackförbund. Boken känns nopprigare än filten den ligger på. Bättre vore om Lärarnas riksförbund såg till att våra arbetstider reglerades och att lärarkåren hördes och syntes lite mer. Förde vår talan lite mer högljutt så. En dammig pocket gör inga bättre arbetsvillkor som jag brukar säga.

torsdag 21 juni 2012

Sommarlov!


Ålrajt, gott folk, nu går jag på sommarlov; har packat min kappsäck och begett mig till skogs. Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt när jag kommer tillbaka, varken till stan eller till cajberspejs. Men tillbaka kommer jag.

onsdag 20 juni 2012

Samarbete med fluga

Novellsamlingar som Samarbete med fluga är lite som att få ett extraliv när man trodde att det var kört, en injektion läslust i presemestriell vardagsleda. Jag har ju varit lite allmänt blasé på sistone, inte ens läst på tåget till jobbet, vilket får ses som ett allvarligt varningstecken på allmänt förfall. Lydia Davis Samarbete med fluga var emellertid en liten skatt, så finurligt skriven att jag var tvungen att ta mig ur min dvala. Inte minst blandningen mellan ytterst korta noveller (fyra-fem rader) blandade med ensides- och trettiosidorsberättelser var vederkvickande.

tisdag 19 juni 2012

Fallet med de försvunna böckerna

Månadens Editbok är Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom, en bok som jag var med att ivrigt rösta fram eftersom den verkade så gediget mysig. Bokfin. På Storytel är det dessutom Björn Granath (a.k.a Madickens pappa) som läser. Det kan inte bli mysigare än så.

Nu har jag emellertid chanserat oerhört under juni, vältrat mig i tv-serier om motorcykelgäng, sagt adjö till eleverna för terminen (alla vet att lärare inte är mycket att ha utan elever) och funnit mig själv sitta tyst med gapande mun stirrande in i en vägg mer än en gång. I detta tillstånd nådde inte Sansom fram till mig, det blev plågsamt att lyssna på en berättelse där det hela tiden går i stå för huvudpersonen, trots alla trivsamma litterära referenser. Kanske känner jag igen mig själv alltför mycket, vad vet jag (men jag vet vad Freud hade sagt).

Bokens huvudperson, Israel Armstrong, är en tragikomisk hjälte, om än dekadent tjusig med sliten kavaj och brougeskor. Han är en slags litterär Kalle Anka-personlighet som har goda avsikter, men som gång efter annan hamnar i klistret. Det gjorde ont i hela mig när inget blev som Israel ville, när det efterlängtade jobbet han fått var en bluff, bokbussen tom på böcker, hans bostad usel och kärleken tog slut. Visst förstår jag att berättelsen kommer att få ett lyckligt slut, men jag hade inget tålamod för detta, ingen tid att vänta på att Granath skulle kasta lite ljus över Israels dystra tillvaro.

Nej, nej, nej! Tre timmar (av tio) in i ljudboken stängde jag av. Fallet med de försvunna böckerna är ingen dålig bok, men inget för mig. Inte just nu i varje fall.

lördag 16 juni 2012

Bloomsday

Idag är det Bloomsday, 16 juni, dagen då James Joyce Ulysses utspelar sig. Jag firar med att läsa boken och om boken. Hade varit mäktigt att också vara i Dublin denna dag, men det regnar i alla fall och det känns ju irländskt. Min man sa att jag förmodligen inte skulle uppskattat Dublin så värst om jag bara skulle läsa hela dagen. Jag misstänker att han har rätt. Trevlig Bloomsday!

fredag 15 juni 2012

Dagens ord: stoffträngsel

Det är efterarbetsdagar på jobbet, alltså dagar då lärarna arbetar och eleverna gått på sommarlov. Under sådana dagar fortbildar vi oss och utvärderar vårt arbete. På gårdagens fortbildning lärde jag mig massor av matnyttigt så som att det råder stoffträngsel i nya ämnesplanerna. Med stoffträngsel menar man att mycket ska hinnas med på kort tid.

Under dessa terminens sista skälvande jobbdagar, sommarlovets väntrum, har jag märkt att proppen dragits ur, energin flugit sin kos. Jag läser inte på tågresan till jobbet ens. Det får mig att tro att det nog varit stoffträngsel på andra ställen än i ämnesplanerna. Mitt huvud, exempelvis.

Fortbildning - check!
Utvärdering - check!

söndag 10 juni 2012

SAMCRO-detox

Jag har sett groteska mängder Sons of Anarchy (även kallade SAMCRO för er som inte är inne i tugget) de sista veckorna. Tre, fyra, fem avsnitt per kväll. En del av hjärnan verkar konstant skanna av omvärlden efter ATF-agenter, kartellskurkar eller andra motorcykelklubbsrelaterade figurer och jag har kommit på mig själv grubbla över hur Tara och Jax ska lösa det här med resan till Oregon.

Mr CAD-man, bring me a dream

Vi (läs: jag) behöver fler hyllmeter till mina böcker. En bokhylla att växa i som är fin även om den är halvtom. Jag tänker mig lite oregelbundna hyllor, böcker som får ligga på höjden och bredden. Helst en hel vägg. Därför känns det förträffligt att maken i detta nu leker med CAD-programmet på datorn för att göra ritningen till hyllan som ska bli svaret på mina drömmar. Sa jag att han sen snickrar ihop den också? Min man, alltså. Himla fin.

fredag 8 juni 2012

Fint är det i alla fall

Känslan när man vet att flera bokpaket, var av ett som säkert är jättetungt, är på väg hem till en med posten. Lite som julafton, faktiskt. Eller födelsedag. Eller julafton och födelsedag allt-i-ett. Alltså så där som det kändes före julafton eller födelsedag när man var typ fem år.

torsdag 7 juni 2012

Ett oduktigt bokbloggarmanifest

Jag har kommit på att jag inte vill vara så förbaskat duktig. Eller, kommit på och kommit på, jag har väl egentligen vetat ganska länge att jag borde skrämma den duktiga flickan på flykten om jag ska trivas. Och trivas vill man (läs: jag). I bästa oduktiga Doppler-anda har jag därför brutalt slaktat alla läsutmaningar jag var med i, raderat min 1001-böcker-att-läsa-lista som tidigare fanns här på bloggen och ser fram emot att även i fortsättningen läsa för att jag vill, inte för att jag måste. FABULERAT är och förblir min läsdagbok där jag skriver för att jag tycker att det är roligt. När jag tycker att det är roligt. För att göra denna oduktighetscermoni lite mer högtidlig har jag gjort en punktlista, ett manifest om du så vill. Manifestet är mitt sätt att påminna mig själv om varför jag egentligen bokbloggar, så att jag inte går vilse och fastnar i duktighetsträsket. Det är för mycket av jagharintehunnitläsaalltjagvill, kollainhurmångaböckerjaglästedennamånaden och jagmåsteskrivaettinläggvarjedagfördetharjagalltidgjort i bokbloggarvärlden för att det ska vara nyttigt för duktighetsjunkies som mig, det kan jag konstatera.


Jag bokbloggar eftersom:
  1. När jag recenserar en bok bearbetar jag det jag läst, skrivandet blir ett sätt att reflektera och bearbeta det lästa. Det finns tid och plats för mina tankar, det är fint.
  2. Här kan jag enkelt gå tillbaka till det jag skrivit och läst, hitta inspiration och få översikt.
  3. Det är trivsamt att samla alla bokdrömmar och litterära tankar på ett ställe, på sätt och vis blir bloggen min dagbok genom litterära glasögon.
  4. Genom att göra läsdagboken offentlig blir boktankarna levande. Sedan jag börjat bokblogga har jag haft väldigt många fler roliga och givande litterära samtal, både med bekanta IRL och med andra bokbloggare. Det är väldigt, väldigt kul. Ungefär så kul det kan bli om man är bokmupp.
  5. Det är så himla trevligt att få överraskningsbokpaket på posten från trevliga bokförlag. (Okej, jag erkänner, det här var en ytlig, materialistisk punkt som kanske inte harmonierade så väl med de andra fyra, men den oduktiga sanningen får råda denna dag. Jag är väldigt svag för bokpaket).


onsdag 6 juni 2012

Jag verkar inte kunna bli av med Coelho hur jag än gör


En kollega, och tillika Coelho-älskare, läste min recension av Paulo Coelhos Elva minuter där jag sågar boken och kallar Coelho mansgris. Hon svarade: 

Hej, vilken rolig kontrast till min egna åsikter om Coelho. Jag har läst det mesta och älskar det. Håller dock med om att en jämställdhetskurs skulle göra honom gott. Mysticismen, religionen och symbolismen fullkomligt avgudar jag i hans böcker. Det kan nog ha att göra med min bakgrund uppvuxen i kyrkan och min törst på diskussioner och teorier kring de stora frågorna. Elva minuter anser jag inte gör honom rättvisa. Djävulen och fröken Prym tillhör en av mina favoriter.

Några dagar senare dök Djävulen och fröken Prym också upp på mitt skrivbord. En present (utan lästvång) från min kollega. Jag har ju högtidligt lovat att inte läsa mer av Coelho. Djävulen och fröken Prym är tunn, det talar för den. Den är skriven av Coelho. Det talar emot. Kanske, kanske, kanske ska jag läsa den i sommar. Om jag läser den är mer för att jag är nyfiken på min kollega än på boken, får jag erkänna. För nog är det så här ändå: Säg mig vilken bok du gillar och jag ska säga dig vem du är.


måndag 4 juni 2012

Psykoterapi i serieformat


Finns det något som inte kan sägas med ett seriealbum nuförtiden? 

Min senaste serieskatt är Couch Ficiton av Philippa Perry och Junko Graat. Här får vi följa Pat, en kattälskande sandalprydd terapeut, och hennes klient James som är kleptoman. Läsaren får både se vad karaktärerna tänker och säger, och med hjälp av fotnoter förklaras de tekniker som används. Med humor och allvar beskriver Perry (som själv är psykolog) terapins olika skeden och förklarar tekniker som fri association, hypnos och drömtolkning ur ett modernt perspektiv.  Boken bemöter många av fördomarna runt PDT, psykodynamisk terapi, så som att den är sexfixerad och lägger stor tyngd vid barndomen betydelse. Bilden av terapi så som Perry presenterar den är tydligt uppdaterad och nyanserad.

Jag packar ner Couch Ficition i jobbväskan och kommer helt klart använda den i psykologiundervisningen framöver. Är du också nyfiken på hur PDT går till rekommenderar jag boken varmt.

söndag 3 juni 2012

Vi har en vinnare!

Bokdivisionen, du har vunnit utlottningen av Eva-Marie Liffners Lacrimosa! Vi brukar ju tycka lika om böckerna vi läser, så det ska bli spännande att se vad du tycker om Liffners bok. Med lite tur kanske du kan väcka läslusten för boken igen, tänker jag. Ser fram emot att höra vad du tycker. Vi hörs!


lördag 2 juni 2012

En eftermiddag bland böcker

När jag var liten, sisådär sju bast, var det bästa jag visste att bli lämnad i en bokhandel medan mamma och pappa gick på stan. Jag gick och drömde bland böckerna, skapade fantasivärldar bland omslagen, klämde på vackra skrivböcker och köpte luktsuddigum. Jag antar att det var före tiden för barnkidnappning och pedofili, för nu skulle väl inte en enda hygglig familj lämna sitt barn i en affär i centrum halva dagen.

Idag hade jag ett ärende på stan (köpa present till min kära far som fyller 63 imorgon), men fann mig själv driva runt bland böcker, först på NK och sedan på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan.

Timmar har nu förflutit där sjuåringen och trettiotvååringen verkar mötas igen. Jag trivs; bland böcker finns det plats för tankar. Fantastiskt är också detta att bokhandeln satsar på sköna fåtöljer att bokdrömma i. Det hade sjuåringen också gillat. Det blir inga luktsuddigum idag, men väl Pettson och Findus till dottern och Extremt högt och otroligt nära till mig. En fika på det, kanske?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...