Primtalens ensamhet lockade med snygg titel och dito omslag. Det är en berättelse om två unga och udda karaktärer, mattesnillet Mattia och anorektikern Alice som verkar ödesbestämda att leva i varandras närhet, alltid åtskilda från varandra likt två primtalstvillingar.
Det finns passager i boken jag tycker om, särskilt de inledande presentationerna av Alice och Mattia där Paolo Giordano omsorgsfullt beskriver två avgörande ögonblick och händelseförlopp för de unga tu. Baksidestexten kallar Primtalens ensamhet "en psykologiskt laddad berättelse" och det får väl i någon mån anses sant, utifrån det att Giordano gör en ansats att beskriva hur tragiska omständigheter kan förändra dem vi är.
För egen del är jag inte särdeles imponerad Giordanos debutroman, mycket för att jag inte köper den psykologiska förklaringsmodellen i berättelsen. Det är för enkelt. Modellen tragisk barndom = självskadebeteende och svårt med relationer till andra är för stereotyp för att det ska lyfta. Att berättelsen handlar om ledsna människor och tragiska omständigheter gör den inte bra i sig.
Dessutom kan jag inte låta bli att störa mig på att Giordano låter Mattia resa till Sverige som får fungera som ful kontrast till Italien, Mattias hemland. Eller rättare sagt, Giordano skriver aldrig att det är Sverige Mattia åker till, men han skickar ledtrådar så som att det i landet finns bokstaven ö och att Mattia bor vid Nordsjön i Norra Europa. Maten Mattia äter i det nya landet är brun, illasmakande och geggig. Jag undrar varför Giordano inte skriver ut vilket land Mattia åker till? Min egen teori är att han inte vet något om vårt land, vilket märks på flera detaljmissar, såsom att Mattia åker taxi som kostar 17.30 och att kvinnorna pussar honom hej på kinden när de ses. Det är fel, så funkar det inte. (Men det kanske vore trevligt om det gjorde det?)
Jag upplever att det finns ett stort och fint uppsåt med boken, men jag tycker inte att Primtalens ensamhet är särdeles läsvärd och långt ifrån "hypnotiskt fascinerande och gripande ödesdrama" som Helsingborgs Dagblad anser enligt baksidestexten. Berättelsen känns ofärdig. Kanske beror det på att jag inte tillhör målgruppen, men NEJ, inget mer av Paolo Giordano för mig, tack.
2 kommentarer:
Jag tolkade det som att han var i Köpenhamn? Stod det inte att stadens namn innehöll ett ö?
Ah, säger du det? Jag minns det som att det stod att o hade streck över sig i något brev han fick. Nu önskar jag förstås att jag satt en post-it där, så hade jag sluppit svamla som jag gör nu. Men OM det nu är Danmark Mattia kommer till så är det ju minst lika illa. Danmark är ju fint och förtjänar bättre än att vara ful kontrast till Italien. Eller vad säger du?
Skicka en kommentar