När jag såg fotoboken Pinsamma familjebilder bland julklappstipsen på NK visste jag omedelbart att den skulle få följa med mig hem. Vi kan säga att det är årets julklapp till mig själv, men om sanningen ska fram: jag hade köpt den oavsett säsong.
Pinsamma familjebilder är lyteskomik när den är som bäst. Må så vara att det inte riktigt är politiskt korrekt att skratta åt andra människor, men herregud, det är så FANTASTISKT roligt att njuta av mänsklig pinsamhet. Jag är inte en jätterolig person, inte en sådan som bubblar av skratt för jämnan. Alltså måste jag fånga tillfällen till skratt och JA, jag skattar högt när jag ser bilden med familjen i en gigantisk påskkorg bland fjädrar och ägg, och tycker att det är helt otroligt underbart med den uppgivna tonåringen som gömmer ansiktet i en påse på familjebilden framför Eiffeltornet. Lägg därtill att Pinsamma familjebilder innehåller en uppsjö märkligt arrangerade bilder med stela leenden, konstiga utklädnader, fula dockor och skrikande barn. Habegäret var omedelbart där på NK.
Freud hade säkert haft sitt att säga om varför jag tycker att pinsamma familjebilder är så otroligt roligt, men nog finns det ett fragment av mig i alla de här människorna. Jag ser också Pinsamma familjebilder som en slags rening. PINSAM vill ju ingen vara till vardags. Likt alla andra arbetar jag med att vara okej med att misslyckas och att bjuda på mina egna tillkortakommanden. Kanske kan andras misslyckanden hjälpa mig med det.
Så, plocka fram din inre tolvåring som skämdes för pappas fula mössa och bläddra igenom boken för själslig rening. Stanna sedan på sidan femton och tänk lite extra på mig, för den familjebilden är det roligaste, roligaste jag vet just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar