tisdag 12 mars 2013

Eftersom ingenting varar

Om du aldrig någonsin kommer tillbaka, har jag hunnit ge dig tillräckligt med kärlek? Har jag tagit mig tillräckligt med tid för att se på dig, lyssna på dig, se dig växa, förundras över dig? Har du fått tillräckligt med klappar på kinden, tillräckligt med pussar? Har vi skrattat tillräckligt tillsammans? Bara ingen har gjort dig illa.
Jag gråter en nästan bottenlös gråt när jag läser Laurence Tardieus kortroman Eftersom ingenting varar. Om det är moderskärleken som värker eller om det är Tardieus förmåga att skildra mänsklig sorg, förtvivlan och försoning som berör mig törs jag inte svara på, men det kan kvitta. Eftersom ingenting varar är en brutal käftsmäll som väcker mig ur vardagsledan, får mig att sluta bry mig om gråvintern och gnälla om hög arbetsbelastning, en roman som ropar åt mig att ta vara på min tid med dem jag älskar.

Geneviève och Vincent har förlorat sin dotter Clara när hon var åtta år, flickan försvinner och hittas aldrig. I början av romanen förstår vi att paret efter Claras försvinnande gått skilda vägar, men att de nu ska mötas igen efter femton år isär. Vi får också veta att Geneviève är döende.

Berättelsen skildras ur bådas perspektiv i tre separata kapitel, genom Vincents tankar i nutid och Genevièves dagbok från tiden då Clara försvann. Det sista kapitlet skildrar parets återförening. Romanens storhet är hur Tardieu fångar sorgen och försoningen i ett vackert och avskalat språk:
Kanske har du tänkt att jag under de här sista åren har "sörjt färdigt", som man säger. För att du, du kanske har vunnit slaget över smärtan. Men jag har inte ens fört striden. Jag har inte haft modet. Jag har nöjt mig med att leva med min smärta, som med en oönskad följeslagare som man är tvungen att bo ihop med. Jag har aldrig accepterat. Aldrig. För mig är hon fortfarande levande någonstans. Vi har förlorat henne, men hon har inte förlorat.
Eftersom ingenting varar lyckas skildra styrkan och storheten i försoning och mänskliga möten. Mitt i sorgen är det VACKERT. Just detta berör mig allra mest när jag läser. En roman med en handling som den i Eftersom ingenting varar kräver en författare med tillgång till orden som kan rymma stora mänskliga känslor utan att banalisera och skapa schabloner. Laurance Tardieu har orden.  

Förlag: Oppenheim (recensionsex.)
Utgivningsår: 2012
Köp den, exempelvis via Bokus, Adlibris eller Fritz Ståhl


3 kommentarer:

Sincerely Johanna sa...

Den låter helt magnifik på av din recension att döma. Bli väldigt sugen på att läsa.

Josefin sa...

Ja LÄS, den var magnifik!

Anna sa...

Den var så oväntad för mig att det blev extra stark upplevelse. Vacker kärlekshistoria!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...